tatillvara

Nu är antalet granar i trädgården uppe i 23.

Järrskåd. Av redit mattreal.

Blev häromdagen bjuden på något slags godis av en arbetskamrat. Huvudingredienserna var havregryn, smör, socker och torkad frukt. Detta var mixat till en slät konsistens och sedan pressat till en hård massa och slutligen skuret i typ 8 centimeter långa rektanglar. Idén var bra, men alldeles för toksött.

Jag blir så glad när jag hittar recept som faktiskt funkar att göra glutenfritt. Och idag har jag hittat två!

Upptäckte i somras att det fanns en massa olika utseenden på vallmofrökapslarna.

Vi har haft tomatplantor på vår mycket lilla uteplats den här sommaren. Plantorna har blommat fantastiskt mycket och de har också gett en massa fina små tomater. De flesta har vi ätit direkt från plantorna. Men så när frosten kom plockade jag av allihop och tog in.

I år har det varit en rolig svamptillvaro!

Nä, det har inte varit kul att sitta vid datorn. Det har varit mycket roligare att göra saker på riktigt!

Det är inte ofta det blir potatismos över här hemma, ibland inte ens när det verkligen var meningen. Men så kommer det gånger då moset liksom aldrig tar slut. Och det gör ju inget. För då får vi potatisbullar till lunch!

Potatisbullar är en perfekt tatillvara. Och de går att göra på andra rotfrukter också. Kanske läge att prova rotmosbullar. Hm, ja, det får nog bli av inom en snar framtid.



Inte bara goda, vackra också

Det går också alldeles utmärkt att använda potatismoset som täcke.
Här är det blandat med riven ost, lite ägg och dill och under vilar fiskfiléer.



Fluffigt, frasigt och dilligt

Jag tog faktiskt en hel lammfiol och skar ner till kebab. Undrar om det är tillåtet egentligen. Sedan fick köttet ligga och dra i soja och sweet chili i ett par timmar. Efter det bredde jag ut alltihop i en långpanna och kryddade med kebabkrydda (som för övrigt kommer från en nerlagd restaurang). Och sen skjuts in i ugnen på hög temperatur och grill.

Tidigare på dagen hade jag strimlat vitkål och blandat med äppelcidervinäger, olja, oregano och örtsalt. Detta knosade jag ihop i en plastpåse som salladen också fick vila i inne i kylskåpet ett par timmar.

Under tiden som lammköttet grillades stekte jag majstortillas som nästan hela familjen hjälpt till att platta ut. Tips på familjenöje som alternativ till tv. Man fick till och med nya muskler i händerna. Majsmjöl, vatten, en skvätt olja och lite salt i någon typ av proportionerlig ordning som kändes bra för tillfället. Någon annan gång skall jag läsa ett recept på majstortillas och försöka följa det. Kan bli kul! Nu blev brödet både gott och snyggt ändå, men det var förmodligen inte rätt...

En kebabsås skulle det förstås också vara till. Creme fraiche med kebabkrydda fick stå och dra nån timma.
Åh, detta salta, möra, söta, mjuka, starka och helt tokigt goda!



Här har jag smort brödet med kebabsås och sedan fördelat lammkebab och rå lök ovanpå

Vi gjorde älgburgare (och bara det är värt ett långt blogginlägg) för ett tag sedan och då köpte vi hamburgerbröd. Det blev några bröd över som fick bo i frysen ett tag. Sedan kom en dag då vi planerat att äta fisk, men inte riktigt kände för fiskgratäng eller stekta filéer, inte ens panerade små fiskbitar. Så vi körde filéerna i mixern och blandade med finriven lök, ägg och en massa kul kryddor. Potatismjöl fick fungera som stabiliseringstjosan.
Resultatet, som Timon och Pumba sa till Simba - Slemmigt, men mättande! Och som vi tyckte: gott! Riktigt gott till och med. Men vart tog fisksmaken vägen? Det fanns inte tillstymmelse till fisksmak. Knäppt.

Att göra egna burgare är så mycket godare än de stressproducerade och dessutom kan man få klyftpotatis till som standard. Det hade dock varit kul med egna bröd och egen dressing...



Trevligt sätt att förstöra fina fiskfiléer

Soppor är en fantastisk uppfinning! Det går att göra på nästan vad som helst. Här hemma är det en ofta önskad maträtt. Kanske för att det är så gott att doppa smörgås...

Nu sist gjorde jag en soppa bestående av potatis, broccoli, gul lök och vitlök. Den fick koka med buljong och chiliflakes och när potatisen var mjuk mixade jag soppan till en härligt len och grön vänlighet. Sedan rev jag ner lite lagrad ost som fick smälta ner. Dock blev den lite väl het på grund av chilifröna som var bland flakesen så vi svettades och flämtade oss genom den måltiden. Därför, trots att den var mycket god, blev det en hel del över. Detta kyldes snabbt ner i låda som ställdes utomhus en liten stund. -20°C är inte att förrakta.

Nästa dag stektes pannkakor av denna soppa! Det var så pass mycket soppa kvar så det räckte med ett par ägg och lite potatismjöl för att få en pannkakssmet som räckte till 12 pannkakor. Läskigt gröna och underbart smakrika. Avnjöts med lingonsylt och knaperstekt bacon. Lingonsylten är hemkokt och lingonen har vi bytt oss till av en kompis mot lite datasupport. Baconen reades ut för 5 kronor paketen i vår butik på grund av kort datum. Vi köpte allihop och slängde ner i frysen. Det var extra lyxig bacon i naturligt formade stora skivor. Sök så skall du finna...



Och helt glutenfria är de oxå... Precis som Hulken.

Förra året plockade jag faktiskt kantareller på juldagen uppe i skogen bakom huset. Det verkar inte bli så i år, vilket jag är glad för, och därför tänkte jag avlägga slutrapport för 2009.
Tidigare har vi inte mätt upp hur mycket vi plockat. Vi har helt enkelt konstaterat att det blivit mycket eller ganska lite. Vissa år har vi gett bort en massa kantareller och andra år har vi behållt det mesta för oss själva eftersom det inte blivit så mycket. Men, i år bestämde vi oss för att mäta kantarellerna rensat i liter. Det har varit lite si och så med diciplinen så vi vet inte exakt. Det vi har mätt upp har vi dock också antecknat i en kalender. Och när vi summerar de anteckningarna kommer vi upp i 85 liter. Hur mycket vi egentligen har plockat vet vi inte. Vi vet bara att det är mer. Och vi har inte räknat med taggsvampen, fårtickorna, trattisarna eller karl-johanerna vilka i och för sig inte blev så många. I år har vi inte torkat någon svamp. Allt är förvällt och nerfruset i sitt eget spad, vilket gör att det ändå upptar en del yta i frysen. För att illustrera hur mycket 85 liter är har äldste sonen gjort en bild med 85 kantareller på. Pedagogiskt på alla sätt.



Lite som en kyrkogård för kantareller...

Vi har hoppats och längtat!
Sist vi fick hem rådjur var vi tvugna att göra färs av nästan allt köttet. Det blir i och för sig väldigt goda grytor av det också, till exempel chili con carne. Men allra helst vill vi kunna skära köttet i grytbitar och göra mustiga grytor med trattkantareller och morötter. Det tänker vi göra den här gången så långt det är möjligt. Och givetvis skall filéerna skäras ut. Äta dem med klyftpotatis och en riktigt krämig kantarellsås... Jag har ingen haklapp vilket gör att jag måste gå och byta tröja nu. Vi hörs!