Kantareller, slutrapport 2009
Förra året plockade jag faktiskt kantareller på juldagen uppe i skogen bakom huset. Det verkar inte bli så i år, vilket jag är glad för, och därför tänkte jag avlägga slutrapport för 2009.
Tidigare har vi inte mätt upp hur mycket vi plockat. Vi har helt enkelt konstaterat att det blivit mycket eller ganska lite. Vissa år har vi gett bort en massa kantareller och andra år har vi behållt det mesta för oss själva eftersom det inte blivit så mycket. Men, i år bestämde vi oss för att mäta kantarellerna rensat i liter. Det har varit lite si och så med diciplinen så vi vet inte exakt. Det vi har mätt upp har vi dock också antecknat i en kalender. Och när vi summerar de anteckningarna kommer vi upp i 85 liter. Hur mycket vi egentligen har plockat vet vi inte. Vi vet bara att det är mer. Och vi har inte räknat med taggsvampen, fårtickorna, trattisarna eller karl-johanerna vilka i och för sig inte blev så många. I år har vi inte torkat någon svamp. Allt är förvällt och nerfruset i sitt eget spad, vilket gör att det ändå upptar en del yta i frysen. För att illustrera hur mycket 85 liter är har äldste sonen gjort en bild med 85 kantareller på. Pedagogiskt på alla sätt.
Lite som en kyrkogård för kantareller...
Tidigare har vi inte mätt upp hur mycket vi plockat. Vi har helt enkelt konstaterat att det blivit mycket eller ganska lite. Vissa år har vi gett bort en massa kantareller och andra år har vi behållt det mesta för oss själva eftersom det inte blivit så mycket. Men, i år bestämde vi oss för att mäta kantarellerna rensat i liter. Det har varit lite si och så med diciplinen så vi vet inte exakt. Det vi har mätt upp har vi dock också antecknat i en kalender. Och när vi summerar de anteckningarna kommer vi upp i 85 liter. Hur mycket vi egentligen har plockat vet vi inte. Vi vet bara att det är mer. Och vi har inte räknat med taggsvampen, fårtickorna, trattisarna eller karl-johanerna vilka i och för sig inte blev så många. I år har vi inte torkat någon svamp. Allt är förvällt och nerfruset i sitt eget spad, vilket gör att det ändå upptar en del yta i frysen. För att illustrera hur mycket 85 liter är har äldste sonen gjort en bild med 85 kantareller på. Pedagogiskt på alla sätt.
Lite som en kyrkogård för kantareller...
Rapport från skogen
Ibland när jag tänker på världen, Sverige, Småland eller min absoluta närmiljö blir jag ledsen och rädd. Hjälper det att jag sorterar mina sopor och köper ekologiskt eller kommer jordklotet att spricka upp i ett enda stort miljöförstört kaos? Jag vet att jag tänkte så här för 20 år sedan också. Inte kunde väl jag vara så hemsk att jag satte barn till denna värld! Någonstans hade jag hört att det inte skulle finnas några orörda platser där luften fortfarande gick att andas när mina eventuella barn var tonåringar.
Nu är snart båda mina barn tonåringar.
Bakom vårt hus står skogen stolt och frisk, full med rådjur, harar, igelkottar, sorkar, blåmesar, nötväckor, flugsnappare, snokar, skalbaggar, spindlar, myror och en massa små kryp som jag aldrig kommer att hinna lära mig namnen på. Där inne växer också svamp i stora mängder, bland annat kantareller. Och detta är en mycket liten skog.
I dag har vi varit i två mycket stora skogar och jag kan meddela att de ser ut att må bra. Det hänger skägglav från granarna, lingonen har mognat och det finns fortfarande blåbär kvar. Solen lyser in mellan träden och fåglarna sjunger. Det hoppar grodor överallt, små och stora. Fjärilarna kör slalom mellan stammarna och myrorna underminerar marken med sina enorma samhällen. En skogshöna av något slag tar sig över vägen och gröngölingen guppseglar sig fram. En störtskur i solljuset överraskar och vattnet som sköljer ner över oss smakar gott. Med oss hem hade vi 12 liter kantareller blandade med tusenfotingar, sniglar, spindlar, myror och kryp jag inte visste fanns.
Jag vill lära mina barn att vara rädda om vår jord och alla som ser den som sitt hem. Jag vill inte att de ska leva med ångest för att allt ska gå åt pipsvängen. Jag vill att de ska känna sig stolta över det de kan göra för miljön och att de ska känna att det är lönt att kämpa!
Kantareller och kompani i en rotvälta
Ett magnifikt exemplar
Sileshår, en köttätande ört
Grön bärfis på mogna rönnbär
Och så avslutningsvis en glimt från kvällsmaten.
Välstekta kantareller, Vrigstad hemost och egentillverkat persilje- och vitlökssalt
Nu är snart båda mina barn tonåringar.
Bakom vårt hus står skogen stolt och frisk, full med rådjur, harar, igelkottar, sorkar, blåmesar, nötväckor, flugsnappare, snokar, skalbaggar, spindlar, myror och en massa små kryp som jag aldrig kommer att hinna lära mig namnen på. Där inne växer också svamp i stora mängder, bland annat kantareller. Och detta är en mycket liten skog.
I dag har vi varit i två mycket stora skogar och jag kan meddela att de ser ut att må bra. Det hänger skägglav från granarna, lingonen har mognat och det finns fortfarande blåbär kvar. Solen lyser in mellan träden och fåglarna sjunger. Det hoppar grodor överallt, små och stora. Fjärilarna kör slalom mellan stammarna och myrorna underminerar marken med sina enorma samhällen. En skogshöna av något slag tar sig över vägen och gröngölingen guppseglar sig fram. En störtskur i solljuset överraskar och vattnet som sköljer ner över oss smakar gott. Med oss hem hade vi 12 liter kantareller blandade med tusenfotingar, sniglar, spindlar, myror och kryp jag inte visste fanns.
Jag vill lära mina barn att vara rädda om vår jord och alla som ser den som sitt hem. Jag vill inte att de ska leva med ångest för att allt ska gå åt pipsvängen. Jag vill att de ska känna sig stolta över det de kan göra för miljön och att de ska känna att det är lönt att kämpa!
Kantareller och kompani i en rotvälta
Ett magnifikt exemplar
Sileshår, en köttätande ört
Grön bärfis på mogna rönnbär
Och så avslutningsvis en glimt från kvällsmaten.
Välstekta kantareller, Vrigstad hemost och egentillverkat persilje- och vitlökssalt
24 liter!
Idag är det den absolut sista juli år 2009 och vi har gjort ännu en förmiddag i skogen. Detta kantarellår bestämde vi oss för att mäta upp alla svamp vi plockar. Tidigare år har vi bara slängt upp svampen på höften och dragit till med något som verkar troligt. Men, i år blir det sanningsenligt och vi har nu kommit upp i 24 liter rensad svamp! Och det är inte höst än.
Även om vi förväller svampen innan vi fryser ner den börjar det redan bli ont om plats. Då kanske det är dags att sluta plocka svamp....
Nä! Det går ju inte! Tanken på att det växer en massa kantareller i skogarna helt i onödan gör att jag kallsvettas. Det får nog bli så att vi fortsätter att plocka kantareller så länge det är säsong. En sketen frys ska inte få bli ett hinder för mina begär. Och faktum är att begäret inte ligger i att ha så mycket kantareller som möjligt utan i att plocka så många det bara går. Här kommer det fina: kantareller är väldigt lätta att ge bort. Många har inte möjlighet att ge sig ut och plocka, en del har helt enkelt inga kantarellögon och en del förtjänar en massa kantareller oavsett vad anledningen är. Så, systra mi, om du läser det här: nu är det dags att träffas!
Visst vet du precis hur det doftar?!
Även om vi förväller svampen innan vi fryser ner den börjar det redan bli ont om plats. Då kanske det är dags att sluta plocka svamp....
Nä! Det går ju inte! Tanken på att det växer en massa kantareller i skogarna helt i onödan gör att jag kallsvettas. Det får nog bli så att vi fortsätter att plocka kantareller så länge det är säsong. En sketen frys ska inte få bli ett hinder för mina begär. Och faktum är att begäret inte ligger i att ha så mycket kantareller som möjligt utan i att plocka så många det bara går. Här kommer det fina: kantareller är väldigt lätta att ge bort. Många har inte möjlighet att ge sig ut och plocka, en del har helt enkelt inga kantarellögon och en del förtjänar en massa kantareller oavsett vad anledningen är. Så, systra mi, om du läser det här: nu är det dags att träffas!
Visst vet du precis hur det doftar?!
Dåligt väder?
Min semester har precis tagit slut. Jag har haft fyra fantastiska veckor!
Det enda som grumlat glädjen är det envisa klagandet på vädret. Jo, det har regnat mycket. Och, ja, jag har blivit genomblöt flera gånger. Till exempel när vi spelade minigolf eller var i skogen och plockade kantareller eller följde bananbrorsan till bussen.
Varför är vädret något att klaga på? Är det för att ingen kan rå på det? Eller kanske för att det inte är någons fel, det blir legitimt att klaga. Ingen blir utsatt eller anklagad. Har vi ett så stort behov av att klaga?
Jag tycker att alla som fått översvämning i källaren, sin väg bortspolad, skörden förstörd eller sin nymålade panel bortregnad gott kan få klaga lite. Och jag vet att ihållande regn kan vara en våldsam kraft som förstör mycket. Men, ingen av alla jag träffat i sommar som klagat på vädret har varit så där värst drabbade egentligen.
Jag har inte behövt vattna i trädgården på hela semestern. Gräsmattan har äntligen börjat läka efter tidigare års brännande torka. Jordgubbarna blev många och stora. Och trots att vi inte har gått in i augusti än har vi hunnit plocka över 15 liter kantareller. Och det bästa: jag har med gott samvete kunnat stanna inne och läsa lite bra kriminalare och spela spel med ungarna.
Jag är lite ledsen för att andra omgången med fläderblommor regnade bort. Men, eftersom jag gjorde sketmycket saft av första omgången skäms jag lite när jag tänker så.
Nä, jag tänker då rakt inte klaga! Jag tänker skutta omkring i skogen med svurrpande kvirrpande dyngsura skor och nynna glatt medan kantarellerna anfaller mig.
Jag gillar regniga somrar!
Det enda som grumlat glädjen är det envisa klagandet på vädret. Jo, det har regnat mycket. Och, ja, jag har blivit genomblöt flera gånger. Till exempel när vi spelade minigolf eller var i skogen och plockade kantareller eller följde bananbrorsan till bussen.
Varför är vädret något att klaga på? Är det för att ingen kan rå på det? Eller kanske för att det inte är någons fel, det blir legitimt att klaga. Ingen blir utsatt eller anklagad. Har vi ett så stort behov av att klaga?
Jag tycker att alla som fått översvämning i källaren, sin väg bortspolad, skörden förstörd eller sin nymålade panel bortregnad gott kan få klaga lite. Och jag vet att ihållande regn kan vara en våldsam kraft som förstör mycket. Men, ingen av alla jag träffat i sommar som klagat på vädret har varit så där värst drabbade egentligen.
Jag har inte behövt vattna i trädgården på hela semestern. Gräsmattan har äntligen börjat läka efter tidigare års brännande torka. Jordgubbarna blev många och stora. Och trots att vi inte har gått in i augusti än har vi hunnit plocka över 15 liter kantareller. Och det bästa: jag har med gott samvete kunnat stanna inne och läsa lite bra kriminalare och spela spel med ungarna.
Jag är lite ledsen för att andra omgången med fläderblommor regnade bort. Men, eftersom jag gjorde sketmycket saft av första omgången skäms jag lite när jag tänker så.
Nä, jag tänker då rakt inte klaga! Jag tänker skutta omkring i skogen med svurrpande kvirrpande dyngsura skor och nynna glatt medan kantarellerna anfaller mig.
Jag gillar regniga somrar!
Kantareller!
Nu har det börjat! Den tysta jakten på skogens guld.
-Åh, har ni hittat kantareller?! Var hittade ni dom?
-I skogen...
Jo, så är det. Där växer dom.
Och detta är bara en liten retning av sinnet inför det som väntar. Kantareller, Karl Johan, Smörsopp och alla trattisarna. Säsongen är lång och benen ivriga.
Dessa små ljuvliga läckerbitar blev pålägg på rostat bröd. Kan knappt vänta på resten. I frysen finns en ensam påse med förvällda kantareller. Dags att göra slut på den. Kanske en mustig köttgryta nu när regnet tillåter oss att vara inne.
Gyllene mumsismaskisar
-Åh, har ni hittat kantareller?! Var hittade ni dom?
-I skogen...
Jo, så är det. Där växer dom.
Och detta är bara en liten retning av sinnet inför det som väntar. Kantareller, Karl Johan, Smörsopp och alla trattisarna. Säsongen är lång och benen ivriga.
Dessa små ljuvliga läckerbitar blev pålägg på rostat bröd. Kan knappt vänta på resten. I frysen finns en ensam påse med förvällda kantareller. Dags att göra slut på den. Kanske en mustig köttgryta nu när regnet tillåter oss att vara inne.
Gyllene mumsismaskisar
