tatillvara

Min yngste son fick av sin lärare i uppdrag att ta reda på hur mycket vatten hans familj använder en vanlig dag. Jag bestämde mig för att göra en grundlig undersökning. Jag mätte mängden vatten som vi använder till olika saker som koka pasta, tvätta händerna, borsta tänderna, duscha, dricka med mera. Sen läste jag på vad våra olika maskiner drog i vatten, tvättmaskinen, diskmaskinen och toaletterna. Vi är snabbduschande, har snålspolande toaletter, en tvättmaskin som anpassar mängden vatten till tvätten och en diskmaskin som använder väldigt lite vatten, men, ändå gjorde vi åt en massa vatten på en dag.
Mina uppskattningar visade sig stämma väl överens med vår faktiska förbrukning enligt vattenräkningarna och vi ligger lite lägre än genomsnittsvensken.

Tänk om vi var tvugna att veva upp hinkvis med vatten ur en brunn för all vår nuvarande förbrukning. Eller tänk om vi var tvugna att först rena det vatten vi lyckades få tag på, genom att låta smutspartiklarna sjunka till botten, i en lång och segdragen process.
Ungefär 18 % av jordens befolkning lever utan riktig vattenförsörjning. Nej, jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag använder vatten. Jag kommer att fortsätta att vattna mina blommor och spola i min toalett. Jag kommer också att vara mer tacksam för att jag har möjlighet att göra det.
Den tacksamheten vill jag visa genom att tänka mer på vad jag spolar ut i naturen. Vad finns i mitt shampo och vilka gifter finns i min tvål? Mer efterforskningar står alltså och bankar på dörren till mitt medvetande. Och jag ser fram emot det!


Rent vatten är den godaste drycken.

På jobbet har vi vatten som smakar abborre... Abborre är gott. Och förresten så har jag lärt mig att äta bananchips och samtidigt uppskatta det. Tala om det för min bror. Snart skall jag lära mig att tycka om bananmuffins. (refererar till tidigare inlägg)

I vår kommun får alla hushåll gröna och röda plastpåsar att sortera sopor i. Rött är brännbart och grönt är kompost. Sen får man använda vilken annan färg som helst till det som räknas till deponi, det vill säga det som inte går att ta tillvara på något sätt, men ändå inte är miljöfarligt. Keramik till exempel.

Det är egentligen inte så mycket som behöver hamna i deponi för det mesta går ju att sortera för återvinning. Vi brukar fylla bagaget nån gång i månaden med kassar fulla av pappersförpackningar, plastförpackningar, metallförpackningar, tidningar och glasburkar. Det känns så toppenkalasbra varje gång bilen är lastad! Men, när allt är sorterat i de stora behållarna och bagaget är tomt, känns det inte lika bra längre. Jag vill ha pant. På alltihop.

Tänk vad mycket tid jag lagt ner på det här sorterandet. Och vilken plats det tar. Och vad jobbigt det är att ta tag i det. Och företagen tjänar en massa pengar på att kunderna tar hand om deras förpackningsansvar. Och alla dom som tjänar pengar på att slippa producera nya förpackningar från grunden. Varför får inte jag något? Jag vet att jag inte är ensam om att tycka så. Kanske man skulle bilda opinion...

Fast jag har tänkt på det där.
Om alla sorterade sina sopor skulle världen se bra annorlunda ut. Om allt papper som gick att återvinna faktiskt återvanns skulle enorma skogsarealer sparas. Och om alla lämnade in sina batterier skulle en hel massa gifter fångas upp och inte släppas fria i naturen. Det finns så många exempel, men jag tror inte att de behövs. Jag får betalt när jag sorterar mina sopor. Jag tar tillvara det som vi redan stulit från naturen så vi inte behöver stjäla det igen. Och i vissa fall går det ju till och med att lämna tillbaka det.

Det handlar inte bara om framtiden, våra barnbarns barn som det brukar heta. Det handlar om NU. Hur vill vi att vår närmiljö skall se ut nu? Vad vill vi att jordgubbarna vi odlar skall innehålla nu? Vad vill vi hitta i sjön nu?



Det här, mina vänner, är det vi kallar Naturen.
Jag får det i betalning när jag sorterar sopor.