Den som söker, han ska finna (väldigt mycket!)
Vi har i många år slängt ut trådar till vänner, släktingar, arbetskompisar och flyktigt bekanta att vi vill köpa viltkött. Vi har frågat om rådjur, älg och vildsvin och även lite försiktigt om skogsfågel och hare. Vi har hittills lyckats ganska bra med att få köpa rådjur, särskilt sedan vi meddelade att vi helst styckar själva. Och som sagt så har vi även lyckats få köpa frysrensningsälg vilket har varit en euforisk upplevelse. Det handlar då om årsgammalt fryst älgkött som är malt, nedskuret till grytbitar eller bevarat som hel stek.
I år blev det helt tokigt. Aldrig hade vi kunnat föreställa oss vad som skulle hända. Först fick vi köpa fantastiskt mycket älgkött från frysrensning, 3 kilo färs, en rejäl stek och 2 kilo grytbitar samt en del märgben. Så mycket älg hade vi aldrig sett innan. Jo, förresten men då satt pälsen kvar och de kunde fortfarande beta. Såna har vi sett många. Och även några som precis blivit påkörda. Men i ren köttform. Aldrig förr. I verkligheten, nej. I drömmar, ja. Och kanske på tv.
Några veckor senare ringde en annan vän vars son jagar en bra bit högre upp i landet där älgtätheten är väldigt mycket större. De skulle då köpa loss en halv älg, men kunde inte ta vara på allt utan undrade om vi ville ha en kvart. Ja, sa jag och fattade inte riktigt vad som hänt. Hela kvällen gick vi runt och undrade om det var sant och vad en kvarts älg kunde tänkas vara. Vi frågade inte vad det kostade. En sån här chans kände vi att vi nog aldrig skulle få igen. Det ekonomiska skulle säkert lösa sig. Så kom dagen då vi kulle få hem våran kvart. En dag då allt hopade sig till en massiv men underbar kollaps. Lillgrabben skulle på Halloweenparty långt ut i skogen klockan sex. Ett par mycket goda vänner och deras myspysiga ungar var på genomresa och beräknades komma runt klockan sex. Och, ja, älgen skulle också hämtas klockan sex. Allt gick fantastiskt bra! Och som en del i underhållningen gick vi alla ut och tittade på det enorma köttstycket som låg i bilen. När våra mycket kära vänner åkte hem bar vi in kvartälgen. Det var så tungt och otympligt så vi tappade den flera gånger på väg in. Klockan var då 22.30. Vi bestämde oss för att separera köttet från benen och sedan ta resten dagen efter. 00.30 började vi diska knivar och skärbrädor.
Dagen efter gjorde vi något kilo grytbitar och ett par kilo färs. Sedan skulle vi åka hem till mina föräldrar och äta lunch. De bor 13 mil härifrån. Vi tog med två kilo älg. Med oss från mamma och pappa hade vi ett färdigstyckat lamm som betat tillsammans med två kompisar på "deras" ö hela sommaren och hösten. Nästan som viltkött alltså. Väl hemma igen fortsatte köttandet. Lammet skulle packas och märkas upp och älgen skulle skäras i mindre bitar samt malas. Då ringde en av grannarna och undrade om vi ville ha ett rådjur.
Så här kan det faktiskt gå! Men det tog för oss många år innan det började släppa. Så mycket älg som det blev i år kommer vi förmodligen aldrig att få köpa igen. Men, vi hoppas på en och annan frysrensning hos en barmhärtig vän. Nu har vi provat årsgammalt och färskt älgkött och faktum är att det årsgamla fått mer karaktär och smakar ännu bättre. Det borde jag antagligen inte skriva, för då är det väl slut på vällagrat kött för vår del. Däremot känns det ganska säkert med rådjurstillgången. Men, det vågar jag knappt heller skriva för då blir det väl bara ett rådjur i år.
Jag var uppe i Stockholm för någon månad sedan och strosade runt i Saluhallen. Där fanns det gott om älg, rådjur, krokodil, kanin, struts och annat spännande. Här nere där jag bor finns det egentligen bara gris och nöt i köttdiskarna och en del lamm numera. Så för mig känns det som en högtidsstund när jag lyckas få tag i viltkött som jag dessutom får stycka själv.
Mycket vill ha mer, nu ska jag lägga lite extra krut på att få tag i vildsvin.
Detta blir första och förmodligen enda bilden på mig här på bloggen. Det är jag som håller i kniven.
I år blev det helt tokigt. Aldrig hade vi kunnat föreställa oss vad som skulle hända. Först fick vi köpa fantastiskt mycket älgkött från frysrensning, 3 kilo färs, en rejäl stek och 2 kilo grytbitar samt en del märgben. Så mycket älg hade vi aldrig sett innan. Jo, förresten men då satt pälsen kvar och de kunde fortfarande beta. Såna har vi sett många. Och även några som precis blivit påkörda. Men i ren köttform. Aldrig förr. I verkligheten, nej. I drömmar, ja. Och kanske på tv.
Några veckor senare ringde en annan vän vars son jagar en bra bit högre upp i landet där älgtätheten är väldigt mycket större. De skulle då köpa loss en halv älg, men kunde inte ta vara på allt utan undrade om vi ville ha en kvart. Ja, sa jag och fattade inte riktigt vad som hänt. Hela kvällen gick vi runt och undrade om det var sant och vad en kvarts älg kunde tänkas vara. Vi frågade inte vad det kostade. En sån här chans kände vi att vi nog aldrig skulle få igen. Det ekonomiska skulle säkert lösa sig. Så kom dagen då vi kulle få hem våran kvart. En dag då allt hopade sig till en massiv men underbar kollaps. Lillgrabben skulle på Halloweenparty långt ut i skogen klockan sex. Ett par mycket goda vänner och deras myspysiga ungar var på genomresa och beräknades komma runt klockan sex. Och, ja, älgen skulle också hämtas klockan sex. Allt gick fantastiskt bra! Och som en del i underhållningen gick vi alla ut och tittade på det enorma köttstycket som låg i bilen. När våra mycket kära vänner åkte hem bar vi in kvartälgen. Det var så tungt och otympligt så vi tappade den flera gånger på väg in. Klockan var då 22.30. Vi bestämde oss för att separera köttet från benen och sedan ta resten dagen efter. 00.30 började vi diska knivar och skärbrädor.
Dagen efter gjorde vi något kilo grytbitar och ett par kilo färs. Sedan skulle vi åka hem till mina föräldrar och äta lunch. De bor 13 mil härifrån. Vi tog med två kilo älg. Med oss från mamma och pappa hade vi ett färdigstyckat lamm som betat tillsammans med två kompisar på "deras" ö hela sommaren och hösten. Nästan som viltkött alltså. Väl hemma igen fortsatte köttandet. Lammet skulle packas och märkas upp och älgen skulle skäras i mindre bitar samt malas. Då ringde en av grannarna och undrade om vi ville ha ett rådjur.
Så här kan det faktiskt gå! Men det tog för oss många år innan det började släppa. Så mycket älg som det blev i år kommer vi förmodligen aldrig att få köpa igen. Men, vi hoppas på en och annan frysrensning hos en barmhärtig vän. Nu har vi provat årsgammalt och färskt älgkött och faktum är att det årsgamla fått mer karaktär och smakar ännu bättre. Det borde jag antagligen inte skriva, för då är det väl slut på vällagrat kött för vår del. Däremot känns det ganska säkert med rådjurstillgången. Men, det vågar jag knappt heller skriva för då blir det väl bara ett rådjur i år.
Jag var uppe i Stockholm för någon månad sedan och strosade runt i Saluhallen. Där fanns det gott om älg, rådjur, krokodil, kanin, struts och annat spännande. Här nere där jag bor finns det egentligen bara gris och nöt i köttdiskarna och en del lamm numera. Så för mig känns det som en högtidsstund när jag lyckas få tag i viltkött som jag dessutom får stycka själv.
Mycket vill ha mer, nu ska jag lägga lite extra krut på att få tag i vildsvin.
Detta blir första och förmodligen enda bilden på mig här på bloggen. Det är jag som håller i kniven.
Älggryta
Jag blir så lycklig så det pirrar i kroppen när jag får tag i älgkött och nu har det hänt igen. Och helt över förväntan! Både färs, grytbitar och stekar!! Och tatillvara var det också eftersom detta var resultatet av en god väns frysrensing inför älgjakten.
Vi blev alla alldeles väldigt sugna på älggryta. Tre av oss blev dessutom sugna på att ha trattkantareller i. Och två av oss gick därför ut, medan grytan puttrade, och plockade trattkantareller. Jag tycker att folk är konstiga här. Vi bor vid en mycket liten skog. Det tar fem minuter att gå rakt igenom den där den rakaste vägen går. Och här inne växer det gula kantareller, trattkantareller och lite annan god svamp. Dessutom lingon, blåbär och hallon. Men, ibland verkar vi vara helt ensamma om att fatta det. Så nu när vi var sugna på trattisar gick vi helt enkelt ut och plockade det, nästan som om vi hade en egen odling.
Så denna kväll åt vi alltså älggryta med tillbehören potatis, broccolli och dagsfärsk fläderbärsgelé. Och i grytan samsades de möra köttbitarna med allsköns pepparkorn, morötter och givetvis trattkantarellerna.
Från "privat" odling...
Vi blev alla alldeles väldigt sugna på älggryta. Tre av oss blev dessutom sugna på att ha trattkantareller i. Och två av oss gick därför ut, medan grytan puttrade, och plockade trattkantareller. Jag tycker att folk är konstiga här. Vi bor vid en mycket liten skog. Det tar fem minuter att gå rakt igenom den där den rakaste vägen går. Och här inne växer det gula kantareller, trattkantareller och lite annan god svamp. Dessutom lingon, blåbär och hallon. Men, ibland verkar vi vara helt ensamma om att fatta det. Så nu när vi var sugna på trattisar gick vi helt enkelt ut och plockade det, nästan som om vi hade en egen odling.
Så denna kväll åt vi alltså älggryta med tillbehören potatis, broccolli och dagsfärsk fläderbärsgelé. Och i grytan samsades de möra köttbitarna med allsköns pepparkorn, morötter och givetvis trattkantarellerna.
Från "privat" odling...
