tatillvara

Vi gjorde älgburgare (och bara det är värt ett långt blogginlägg) för ett tag sedan och då köpte vi hamburgerbröd. Det blev några bröd över som fick bo i frysen ett tag. Sedan kom en dag då vi planerat att äta fisk, men inte riktigt kände för fiskgratäng eller stekta filéer, inte ens panerade små fiskbitar. Så vi körde filéerna i mixern och blandade med finriven lök, ägg och en massa kul kryddor. Potatismjöl fick fungera som stabiliseringstjosan.
Resultatet, som Timon och Pumba sa till Simba - Slemmigt, men mättande! Och som vi tyckte: gott! Riktigt gott till och med. Men vart tog fisksmaken vägen? Det fanns inte tillstymmelse till fisksmak. Knäppt.

Att göra egna burgare är så mycket godare än de stressproducerade och dessutom kan man få klyftpotatis till som standard. Det hade dock varit kul med egna bröd och egen dressing...



Trevligt sätt att förstöra fina fiskfiléer

I kylen fanns överblivet basmatiris. Tinad voro sejen. I frysen gömde sig seafood coctail.

Jag är så traditionellt bunden vid vissa saker. Till exempel att man äter fiskpinnar med potatismos. Men nu låg riset där överblivet och oerhört påfrestande. Jag kunde inte gärna låtsas att jag glömt bort det, hur skulle det se ut? Och tänk om alla gjorde så. Lagade lite för mycket mat och sen bara slängde det. Fiskpinnar och ris. Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Sejen skars i små trevliga bitar som panerades i ägg och curry- och chilikryddat majsmjöl. Riset blandades med en massa kul kryddor, soja, lite blandade groddar som blivit över och de små stackars bläckfiskarna som delat påse i frysen med räkor och musslor. Alla skaldjuren åkte med i pannan.

Jag har fler olater. Som att tycka att det nästan alltid behövs någon typ av sås till maten. Dressing, sweet chili, ketchup, brunsås och så vidare. Men, det fanns inget hemma som kunde tänkas passa ihop med fiskpinnar och skaldjursris. Tack och lov! För nu har jag fattat varför man har dressing, sweet chili, ketchup och brunsås. Antingen för att maten är för torr för att kroppen ska lyckas svälja eller för att maten inte smakar något vidare. Tänk om vi hade varit tvugna att besudla den här rätten med sweet chili (troligast), då hade vi helt missat alla de olika smakerna. Som var och en var fantastiska och tillsammans helt outstanding!

Men jag är ingen såsmotståndare. En riktigt vällagad sås kan verkligen förgylla en maträtt. Precis som att en sås kan ta över och dölja de olika smakerna som man förmodligen inte ville missa egentligen.



Särskilt kul var det med rädisgroddarna som överraskade gång på gång

Hem kom min privatägda fiskare med tre finfina gösar. En tog jag ur och frös som den var. Inom en snar framtid skall den fyllas med godsaker och hängas upp i ett träd så att barnen kan slå på....den....med..........käppar. Nej det var en annan aktivitet. Den skulle fyllas med godsaker och skjutsas in i ugnen! Det ser jag fram emot.
De två andra filéade jag. Det blev fyra fina filéer! Riktigt stolt över mitt verk blev jag. Ryggraderna med kvarvarande kött åkte ner i en gryta med lök, selleri, morötter och en massa kryddor. Sen fick det koka i ett par timmar på svag värme. Och slutligen silade jag och sparade buljongen.
Då bestämde jag mig också för att skära ner filéerna i små tärningar och göra fisksoppa. Jag ser det inte som om jag gjorde filéer i onödan. Man måste ju öva lite. Ju.
Och fisksoppa blev det, med morötter, gröna ärter, potatis och lök. Och så en skvätt grädde och lite dill. Och en äggula. Åh, det var så gott! Varför var det typ 8 år sedan jag gjorde fisksoppa?! Är jag dum eller nåt ännu värre? Fisksoppa kommer det att bli oftare. Och i frysen har vi fortfarande 1 kilo hemkokta Vätternkräftor. Och repodlade blåmusslor är en ren miljöinvestering.



Gösens ryggfena är vass och snygg



Barnen var mycket skeptiska till buljongen i det här stadiet, men resultatet blev väl mottaget

I kväll blir det aborre!

Inte utrotningshotad.
Inte skeppad hundratals mil.
Inte filéad av underbetalda arbetare.
Inte uppfödd i fångenskap.



Vilken kvällsmat!

Att släppa ut sin make lite så han får lufta sig är inte enbart ett gissel. Visserligen blir de knepiga och motordrivna göromålen åsidosatta, men vi husmödrar får inte hålla dem fjättrade i hemmet. Vi måste tillåta dem att känna luften under sina vingar. Inte skall de väl enbart försörja oss med pengar, nej, de kan även dresseras att återvända till hemmet med små gåvor av olika slag. Jag är mest förtjust i gåvor som man kan äta. Och se! Min make kom hem med en abborre och två tusenbröder (googla).

Och det får väl ändå kallas livskvalité. Att kunna äta nyfångad abborre till kvällsmat. De andra i familjen fick gös.



Undrar om inte abborre är den godaste fisken ändå