Sejpinnar och skaldjursris
I kylen fanns överblivet basmatiris. Tinad voro sejen. I frysen gömde sig seafood coctail.
Jag är så traditionellt bunden vid vissa saker. Till exempel att man äter fiskpinnar med potatismos. Men nu låg riset där överblivet och oerhört påfrestande. Jag kunde inte gärna låtsas att jag glömt bort det, hur skulle det se ut? Och tänk om alla gjorde så. Lagade lite för mycket mat och sen bara slängde det. Fiskpinnar och ris. Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.
Sejen skars i små trevliga bitar som panerades i ägg och curry- och chilikryddat majsmjöl. Riset blandades med en massa kul kryddor, soja, lite blandade groddar som blivit över och de små stackars bläckfiskarna som delat påse i frysen med räkor och musslor. Alla skaldjuren åkte med i pannan.
Jag har fler olater. Som att tycka att det nästan alltid behövs någon typ av sås till maten. Dressing, sweet chili, ketchup, brunsås och så vidare. Men, det fanns inget hemma som kunde tänkas passa ihop med fiskpinnar och skaldjursris. Tack och lov! För nu har jag fattat varför man har dressing, sweet chili, ketchup och brunsås. Antingen för att maten är för torr för att kroppen ska lyckas svälja eller för att maten inte smakar något vidare. Tänk om vi hade varit tvugna att besudla den här rätten med sweet chili (troligast), då hade vi helt missat alla de olika smakerna. Som var och en var fantastiska och tillsammans helt outstanding!
Men jag är ingen såsmotståndare. En riktigt vällagad sås kan verkligen förgylla en maträtt. Precis som att en sås kan ta över och dölja de olika smakerna som man förmodligen inte ville missa egentligen.
Särskilt kul var det med rädisgroddarna som överraskade gång på gång
Jag är så traditionellt bunden vid vissa saker. Till exempel att man äter fiskpinnar med potatismos. Men nu låg riset där överblivet och oerhört påfrestande. Jag kunde inte gärna låtsas att jag glömt bort det, hur skulle det se ut? Och tänk om alla gjorde så. Lagade lite för mycket mat och sen bara slängde det. Fiskpinnar och ris. Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.
Sejen skars i små trevliga bitar som panerades i ägg och curry- och chilikryddat majsmjöl. Riset blandades med en massa kul kryddor, soja, lite blandade groddar som blivit över och de små stackars bläckfiskarna som delat påse i frysen med räkor och musslor. Alla skaldjuren åkte med i pannan.
Jag har fler olater. Som att tycka att det nästan alltid behövs någon typ av sås till maten. Dressing, sweet chili, ketchup, brunsås och så vidare. Men, det fanns inget hemma som kunde tänkas passa ihop med fiskpinnar och skaldjursris. Tack och lov! För nu har jag fattat varför man har dressing, sweet chili, ketchup och brunsås. Antingen för att maten är för torr för att kroppen ska lyckas svälja eller för att maten inte smakar något vidare. Tänk om vi hade varit tvugna att besudla den här rätten med sweet chili (troligast), då hade vi helt missat alla de olika smakerna. Som var och en var fantastiska och tillsammans helt outstanding!
Men jag är ingen såsmotståndare. En riktigt vällagad sås kan verkligen förgylla en maträtt. Precis som att en sås kan ta över och dölja de olika smakerna som man förmodligen inte ville missa egentligen.
Särskilt kul var det med rädisgroddarna som överraskade gång på gång
Kommentarer
Trackback
