tatillvara

Det är helt tokmycket rönnbär i år. Överallt och verkligen i vår trädgård. En massa snygga illgröna bärfisar har krupit omkring som små iögonfallande konstverk på rönnbärsklasarna. Kul för mig och kameran.



Rönnbär i sin naturliga miljö

Jag tror aldrig jag har gjort rönnbärsgelé förr så nu var det sannerligen dags. Långt kvar till frosten hoppas jag och la för säkerhets skull rönnbären i frysen över natten. Fick ett litet lass äpplen av min syster varav en del blev till äppelkaka och de mest omogna avsattes för gelén. Och så fusket över i; gelésocker. Några gånger har jag lyckats med gelé, men för det mesta har det blivit tjock saft trots att jag tycker att jag följt receptet slaviskt. Och en gång blev det som marknadsmarmelad fast lite hårdare. Gelésocker räddade årets vitavinbärsskörd. Gelésockret räddade också den här rönnbärsgelén.



Inte fullt lika naturligt. På väg att tina efter den plötsliga frostnatten.

Det har hänt att jag köpt små burkar med rönnbärsgelé till fågel av något slag. Varje gång har jag snällt ätit gelén och tänkt att den som vill äta rönnbär får lida pin. Men, den här gelén som jag gjorde nu blev supergod! Den smakar rönnbär på ett väldigt trevligt sätt.



Gott gelé med fantastisk färg

Nu har vi plockat vårt äpple!
Vårt allra första egna äpple.
Givetvis delade vi det rättvist på fyra.
Det var så gott!



Solbelyst James Grieve (?)

I år är det tokmycket vildhallon utmed grusvägarna. Jag har bara plockat en liter. Det kom kantareller i vägen... Och lite mygg.

Känner att jag måste ut snart igen och plocka mer. De är så mycket godare än de tama hallonen. Det hörs ju på namnet. Vildhallon! Vilda människor kräver vilda hallon. Jag har styckfryst några fina exemplar och resten fick bli sylt.

Hm, får se om man orkar slåss med myggen någon kväll nu i veckan.



Ett försök att få proteintillskotten att krypa ut ur hallonen

Nej, det blev varken egen potatis eller egna jordgubbar till midsommar. Det fick köpas in i stället. Ingen blev arg.

Nu, däremot, har gubbarna kommit igång ordentligt.



Vi har mumsat i oss direkt från plantorna, vi har gjort milkshake och idag har jag fyllt torken med skivade jordgubbar. Förrädiskt nog luktar det jordgubbssaft i hela huset. Så de få stunder jag tillbringar inomhus fylls mina lungor med finfördelad atmosfärisk jordgubbssaft.

Anledningen att jag torkar jordgubbar är att vi vill ha det i müsslin. I en del flingsorter som finns i handeln är det nerploppat små bitar av frystorkade bär. Jordgubbar till exempel. Det är intressant att jämföra priset på en sorts flingor utan frystorkade bär med samma sorts flingor som innehåller frystorkade bär. Det är det dubbla. Jag antar då att det är jättedyrt att frystorka bär och ser det som en lyxvara. Och vi tycker ju om att leva lyxigt. Alltså vill vi ha frystorkade bär i müsslin. Det enda sätt jag känner till att frystorka saker på är att glömma bort dem i frysen i en massa år. Men, jag har inte tid att vänta. Lyxen skall vara ständigt närvarande. Vad är man annars? En vanlig människa. Ryser vid tanken...
I alla fall; jag har kommit på att jag ska lura mig själv genom att servera vanligt torkade bär i müsslin som en slags placebo. Det kommer att funka lika bra som när jag säger till mig själv 05.30 på morgonen att jag ska få gå och lägga mig direkt när jag kommer hem från jobbet. Jag går på det varje gång!



Gubbar i torken

"Välj helst syrliga äpplen...". Då måste man ju tillsätta en massa socker. Jag har en massa kokböcker som jag bläddrar i och letar inspiration. Det är ytterst sällan jag följer ett recept slaviskt. Kanske är det för att jag tycker om att få bestämma själv. Ibland beror det förstås på att det saknas ingredienser. Men, oftast är det nog så att jag förkastar informationen och gör min egen version. I dag hade jag fyra stora äpplen som var i stort behov av omhändertagande. Långt ifrån syrliga. Så i stället för 6 deciliter socker räckte det gott med 1. Lite kanel slank ner i grytan också. Det blev ett härligt mos med mycket äppelsmak och en fin touch av kanel. Kanske blir den arla grötstunden lite roligare nu. Innan hade jag köpemos med besynnerligt innehåll.



Guld till gröten

Varje helg blir det smoothie till frukost i stället för juice. Anledningen att det inte blir så på vardagarna är att jag inte funkar riktigt som jag ska 05.45. Då får det bli färdigförpackad juice.

Smoothies är typ 365 gånger godare och skönare än juice. Och dessutom är det ett ypperligt sätt att ta till vara! Kantstötta äpplen, bruna bananer, apelsiner som börjat sin långsamma resa mot uttorkning och alla bär som ligger och skrotar i frysen, alla blir de en ny skapelse i mixern. Absolut inget tillsatt socker och alla fibrer kvar. Jag tycker att en perfekt smoothie skall kunna småtuggas mellan klunkarna. Just nu längtar jag efter sommaren så jag kan ploppa ner lite solvarma jordgubbar i mixern. (Är man helt knäpp om man mixar i nässlor?)


Bästa energidrycken!

Vi äter ganska mycket frukt i familjen. Tyvärr är det inte ett jämnt flöde. Vissa veckor kan det gå åt enorma mängder frukt, som om det var basfödan. Andra veckor går vi omvägar för att slippa se frukten. Då skrynklar äpplena ihop sig och bananerna smyger rytande iväg på egna nattliga äventyr. Och sen åker allt i komposten.

Men, om vi gör torkade ringar av äpplena, äter alla upp dom.
Och om vi kör bananerna med O´boy och glass äter i alla fall barnen upp dom. Jag är jättefånig när det gäller bananer. Antingen ska dom vara nyskalade eller stekta. Allt annat i bananväg är en styggelse. Bananchips är så läbbigt. Bananmuffins går att äta, men jag vill inte. Jag pratade med en av mina bröder om detta. Hans enkla budskap till mig var då: Ändra dig.
Ja. Jo. Men. Vill jag det? Har jag något att välja på? Kanske inte...
Om jag nu bestämt mig för att ta tillvara på all mat så måste jag nog ändra mig. Min bror kanske menar att bananer är gott i alla former och att jag bara behöver fatta det. Och jag vill ju inte verka mindre bildad än han.

I vår trädgård har vi vita, svarta och röda vinbär, Mariahallon, jordgubbar, smultron, björnbär och vindruvor på friland. Nu har vi ett äppelträd också sedan i höstas.

Av björnbären och hallonen gör jag sylt. Av jordgubbarna brukar jag göra både saft och sylt. Av de svarta vinbären blir det gelé och av dom vita också. Dom röda skulle varit vita enligt lapparna på buskarna, men dom är goda att äta direkt från busken, så det gör inget. Nästan. Smultronen delar vi med hunden och grannarna.

När vindruvorna är mogna brukar även fläderbären vara mogna. Nu har vi ingen egen fläder, men har lyckan att känna två damer som har en jättefläder. Vi får plocka hur mycket vi vill! Och om vi inte kommer ihåg själva att det är dags så ringer dom och påminner oss, både om blommor och bär. Jag tror vi gjorde 30 liter flädersaftkoncentrat i somras och jag har fortfarande blommor i frysen. Och bären blandade vi med vindruvorna. Helt sagolikt god saft!!

Milkshake är en sån där perfekt tatillvarare. I den kan man slänga ner det sista av glassen som nästan ingen vill ha för att den frystes ner igen efter att ha smält ut i burken. Och sen går det ju att ha i nästan vilka bär som helst. Eller äpple och kanel. Åh, det är gott!

Och nu skall jag lära mig att tycka om banan på fler sätt.



Ta tillvara vad naturen kan ge