tatillvara

Vi köpte ingen sättpotatis - vi tog till vara Asterix i botten av matpotatispåsen.
Vi kupade inte blasten när den kommit upp - vi tog till vara på vår tid.
Vi använde inte konstgödning eller bekämpningsmedel - vi tog till vara på gräsklipp och gödslade med det.

Det blir mycket potatis under varje blastkvast.



"Den har rött skal och gult, fast kött och lämpar sig därför väl som klyftpotatis och till råstekning. Då Asterix är motståndskraftig mot brunröta, rostringar och virus Y samt resistent mot kräfta och potatiscystnematoden är den lämpad för ekologisk odling"  wikipedia

"Den är så vacker!"  Jenny

Många gånger har vi köpt sättpotatis (eller tiggt från min pappa). Är man lite avslappnad som jag kan det ganska ofta hända att sättpotatisen är slut i affärerna när det är dags att ta tag i det. Eller så finns det bara King Edvard kvar. Och vi tycker bäst om Asterix. Jag vet inte hur det är hos andra, men här hemma groddar sig potatisen hur fint som helst i papperspåsen. Tjocka fina groddar som strävar uppåt. Det syns ju på potatisen att den vill ner i jorden och föröka sig. Så varför hindra den?

Vi brukar få fina skördar på slarvgroddad potatis. Dessutom brukar det varje år komma upp potatis på andra ställen än där vi har satt. Potatis som övervintrat i nån liten håla i jorden i stället för att flyga söderut. Inte så värst kinkit (tjing-kitt) alltså.

Här är potatisarna som skall sättas i år. Experter skulle nog slita sitt hår och vicka på huvudet från sida till sida med tårarna sprutande över felaktiga groddar och hopplösa potatisar. Tur för oss att inte potatisarna förstår sig på sånt...



Nu skall de få vila svalt och ljus nån vecka till innan de får ut och roa sig



Asterix gör sig bra på bild



Jord med morgonfrost och morgonsol