tatillvara

För några veckor sedan visste jag inte att det fanns något som hette polkabetor. När jag såg en bild på denna skapelse blev jag först förtjust, men sedan misstänksam. För så kunde väl inte en naturligt odlad grönsak se ut. Nä, det såg verkligen ut som något man försökt skapa för att få barn mer intresserade av grönt. Men, så läste jag att den funnits sedan 1800-talet. Varför har den inte funnits hemma hos mig då? Så mycket mildare än rödbetan och så mycket coolare. Läste ett tips om att skiva den tunt och servera med en vinegrett. Det kunde bli en snygg detalj i maten. Nu valde jag dock att prova betan rostad i ugn ihop med gulbetor, palsetrnacka, majrova, kålrot, morot, potatis och röd lök.

Som framgår av bilden är även gulbetan snyggt ringad. En klar fördel med dessa båda betor är att de inte färgar av sig på allting (skärbräda, kniv, händer och de andra rotfrukterna). Det tråkiga med polkabetan är att dess ringar nästan helt försvinner vid tillagning. Men den goda smaken framträder å andra sidan.

Rostade rotsaker är en höjdare! Just den här gången åt vi helstekt färsk sill (gott, men ack så mycket ben!) till.



Innan rostningen...