tatillvara

Detta har varit mitt största bekymmer när det gäller lammkött. Vad gör man av slaksidorna? Rullader såklart. Ja, om man är min mamma. Men det är inte jag och därför blir det inte gott. Och när jag söker recept på nätet är det hela tiden lammrullader som dyker upp. I somras provade vi att grilla lammrullader. Ätligt och nästan gott.

När jag häromdagen fick två lamm levererade beslutade jag mig för att mala ner slaksidorna till färs. Och sedan mala en gång till ihop med renare köttbitar. Och det blev så bra! Först var jag lite rädd att allt skulle smaka lanolin, men vi åt Chevapcici gjord av den här färsen och det var underbart! Så blir det i fortsättningen - färs av slaksidorna. Vad skönt att jag vågade prova...

Vad lätt det är att falla tillbaka i gamla rutiner! Det krävdes en lite längre influensa för att de vegtariska målen skulle raderas ur veckoplaneringen. Vi lyckades i alla fall med EN vegetarisk dag (lacto-ovo). Och det blev ganska många andra vegetariska rätter dagarna både före och efter. Det var riktigt kul! Och intressant. Då låg det intressanta huvudsakligen i hur låst jag är i köttätandet. Vad serverar man till rostade rotsaker? Vad har man i en matig sallad? Hur äter man taccos och vad tar man på pizzan? Jag vet ju att det finns quorn och tofu och jag vet också att det finns en massa trevliga bönor och linser och kikärter och nötter. Men jag har kött på hjärnan.
Dessutom blir det inte lättare av att "min" mataffär rear ut köttprodukter när bästföret är på väg att infalla. Och då vill jag köpa det, för det känns så onödigt att prima mat ska slängas. Och ytterligare en orsak är att det är september och då börjar vår jakt på närproducerat kött ge resultat. Nu ligger två hela (finfördelade) lamm i frysen och fler är på ingående. Och sen är det dags för rådjur och kanske lite älg och om vi har riktig tur blir det även vildsvin. Och då verkar det nästan lite dumt att inte äta kött.

Och så upptäckte jag en sak till! Den här bloggen påverkar mig i allra högsta grad. Jag går runt och har dåligt samvete för att jag misslyckats med det vegetariska målet. Och det är ju alldeles perfekt! På det här sättet har jag satt press på mig själv att bli mer medveten om mina olater och tillkortakommanden. Nu vet jag ganska mycket om mig själv som jag inte anade för ett år sedan. En del fakta hade jag gärna klarat mig utan, men en del saker har förvånat mig i positiv bemärkelse. Det går att hitta på fantastiska maträtter på bara sådant som blivit över. Och det går att använda betydligt mer av det jag köper än jag tidigare brytt mig om att tro. Som broccolistjälkar, olivspad och oljan från soltorkade tomater till exempel.
Och det är rätt kul att köpa reamaten i butikerna och riktigt kunna se på andra kunder att de undrar hur fattiga vi är egentligen som hungrigt roffar åt oss av "gammal" mat. För vi är så fattiga, alla. Vi har inte råd att slösa med resurser på det sättet. Vi måste lära oss att äta upp det vi har innan det behöver produceras nytt. Det är vi konsumenter som sitter på den makten. Vill ingen ha baconost med mononatriumglutamat måste producenten ändra receptet och om ingen vill äta besprutade bananer kommer de inte längre att produceras. Det känner vi till redan. Men det här med fixeringen vid bästförestämpeln är totalt hysterisk. Har vi inget sunt förnuft kvar?

Jag har tagit för vana att alltid köpa butikens reabaguetter (3 kronor för en sån där halvlång baguette). Sedan åker de direkt in i frysen och plockas fram vid högtidliga tillfällen. I går skivade vi upp två baguetter och gjorde varma mackor med kantarell- respektive taccogarnering. De funkar ju alldeles utmärkt att klyvas på längden och bekletas med vitlökssmör och så in ett varv i ugnen också. Eller så kan butikspersonalen få slänga dem. Det väljer man själv.

Men våra vegetariska dagar får vänta lite till...

Så har då den första vegetariska dagen klarats av helt utan smärta. Faktum var att vi alla fyra fortfarande var mätta när vi skulle äta frukost i dag.

Frukost: mackor med ost, fil med flingor, kokta ägg och juice.

Fika: nyplockade äpplen och lite rostade jordnötter

Lunch: rostade rotsaker, grönsaksbiffar o kantareller

Fika: äppelkaka o vaniljvisp tillsammans med 6 stycken överraskningsgäster

Middag: vegetarisk lasagne

Om frukosten kan man säga att vi saknade baconost och basturökt skinka. Inte ens kaviar hade vi att trösta oss med. Här har vi en del att tänka på.
Smörgåspålägg. När leverpastej, salami, skinka, räkost, makrill och prickig korv är bortplockat finns det i princip ost kvar. Eller? Är det bara så att jag är låst i ett gammalt invant mönster.
Det finns förstås en massa olika goda ostar. Hårda, mjuka, färska och kryddade på alla tänkbara sätt. Och så finns det ju grönsaker som gurka och paprika. Kall kokt potatis med örtsalt är också gott på mackan. Och så kaviar såklart och kokt ägg eller stekt ägg. Och alla goda marmelader. Oh, det finns så många härliga och spännande sorter.

Men, när vi skulle äta frukost kändes det som om vi bara hade ost. En sort. En mild.

Förmiddagsfikat blev som det blev. Vi var iväg och plockade äpplen på förmiddagen. Då smakar man givetvis. Och när vi skulle laga mat smaskade vi på lite jordnötter.

Lunchen bestod huvudsakligen av det barnen helst ville ha - rostade rotsaker. Morötter, palsternacka, persiljerot, kålrot, potatis, selleri, rödlök och broccolistjälkar. Har du provat broccolistjälkar? Rekommenderas å det grövsta! Till detta serverades häromdagens grönsaksbiffar, kantareller och kall sås.



Eftermiddagsfikat kaloribomben äppelkaka á la playdorecept lurade vi på våra plötsliga och mycket trevliga gäster. En hel långpanna gick åt.

Middagen var jag mest nervös inför. Magnus och jag tycker verkligen om den vegetariska lasagnen och har den som matlåda hyggligt regelbundet. Men, vad skulle framför allt yngste sonen tycka. Keso, spenat... Vi beslutade oss för att lugnt acceptera en smörgåskvällsmat om så behagades.
Så blev det nu inte. Alla åt med stor entusiasm. Särskilt den som vi minst anat skulle göra det.
Och som sagt, vi var mätta ända till dagen därpå.

Tanken var att detta skulle blivit den vegetariska dagen. Men då hade det bara gällt mig. Barnen blev ju serverade kött i skolan och Magnus hade skinka på sin jobbmacka. Sen gick allt över till kvällsmaten då vi förföll åt fryst pizza utan mononatruimglutamat i och för sig, men i övrigt med allt annat otänkbart man kan tänka sig.

Lunchen däremot blev både vegetarisk och en klockren tatillvara. Vad skulle du laga av 1/2 liter kantareller, 1 taggsvamp, kokt kallt ris, frysta pommes frittes, 1/4 kinakålshuvud, några förskrämda och frysta broccolibitar samt en 1/5 påse med soppgrönsaker? Jag la till en halv lök, två ägg, lite sallad och några kokta morötter och gjorde följande:



Riset blandades med stekt svamp, stekt lök- o kinakålsblandning samt soja, kryddor och lite vitlök.
Biffarna består av mixade pommes, kokt broccoli, kokta soppgrönsaker, ägg och kryddor.
Till detta; sallad, gurka, kokta minimorötter och vitlök- o persiljesås.

Alltså det där riset... Det blev väldigt lyckat. Stekt kinakål är något som inte ingått i min världsbild tidigare. Det är ganska nytt för mig. Säkert har jag fått det på asiatisk restaurang några gånger, men inte riktigt förstått storheten. Nu gör jag det.

Och biffarna... Ja, de funkar ju riktigt bra! Kan tänka mig att prova dem som hamburgare. Och förmodligen kan man göra dem på lite vad som helst. Onekligen rätt snyggt med broccoli och morotsbitar. Jag fick idén när jag skulle äta på färjan mellan Gotland och Oskarshamn. Då serverades grönsaksbiffar med grönsaksris och vitlöksås. Ingen gastronomisk smaksensation, men det gav mig i alla fall en lust till förbättringar av receptet och en aha-upplevelse. Jag hade inte tänkt att man kunde ta en påse med frysta grönsaker och göra till biffar av det. Fördomsfulla jag.

I morgon ska vi försöka oss på en helt vegetarisk dag. Inte vegansk, så vilda är vi inte.

Det är helt tokmycket rönnbär i år. Överallt och verkligen i vår trädgård. En massa snygga illgröna bärfisar har krupit omkring som små iögonfallande konstverk på rönnbärsklasarna. Kul för mig och kameran.



Rönnbär i sin naturliga miljö

Jag tror aldrig jag har gjort rönnbärsgelé förr så nu var det sannerligen dags. Långt kvar till frosten hoppas jag och la för säkerhets skull rönnbären i frysen över natten. Fick ett litet lass äpplen av min syster varav en del blev till äppelkaka och de mest omogna avsattes för gelén. Och så fusket över i; gelésocker. Några gånger har jag lyckats med gelé, men för det mesta har det blivit tjock saft trots att jag tycker att jag följt receptet slaviskt. Och en gång blev det som marknadsmarmelad fast lite hårdare. Gelésocker räddade årets vitavinbärsskörd. Gelésockret räddade också den här rönnbärsgelén.



Inte fullt lika naturligt. På väg att tina efter den plötsliga frostnatten.

Det har hänt att jag köpt små burkar med rönnbärsgelé till fågel av något slag. Varje gång har jag snällt ätit gelén och tänkt att den som vill äta rönnbär får lida pin. Men, den här gelén som jag gjorde nu blev supergod! Den smakar rönnbär på ett väldigt trevligt sätt.



Gott gelé med fantastisk färg

Så, nu tycker jag att jag blivit rätt bra på att ta till vara. Jag har hittat på en massa knas av rester och blivit bra på att inte slänga sånt som inte är för gammalt samt se till så att maten inte blir för gammal. Visst händer det fortfarande att sista brödet i påsen blir hopplöst torrt eller att det helt enkelt inte blev tillfälle att äta upp den överblivna vaniljvispen. Men, det händer inte lika ofta som för ett år sedan.
Jag har börjat slarva med brödbakandet. Ren bekvämlighet, kallas det. Jag hade absolut kunnat avsätta tid till det, men valt att prioritera annorlunda. Ibland har det dock varit för att det varit för varmt i huset eller för att det har åskat (och då jäser inte mitt bröd). I morgon ska jag baka igen.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag nu blivit bra på att ta till vara. Och det har dessutom spridit sig i min närmsta omgivning vilket är ännu roligare!

Nu är det då dags att ta nästa steg: en vegetarisk dag i veckan. Minst.
Tur att vi har plockat så mycket svamp. 77 liter kantareller kom vi upp till idag för år 2009. Men, vi bör nog äta mer än svamp. Lök till exempel. Ska bli kul det här!



Lök: gott, nyttigt och mångsidigt