tatillvara

Förra året plockade jag faktiskt kantareller på juldagen uppe i skogen bakom huset. Det verkar inte bli så i år, vilket jag är glad för, och därför tänkte jag avlägga slutrapport för 2009.
Tidigare har vi inte mätt upp hur mycket vi plockat. Vi har helt enkelt konstaterat att det blivit mycket eller ganska lite. Vissa år har vi gett bort en massa kantareller och andra år har vi behållt det mesta för oss själva eftersom det inte blivit så mycket. Men, i år bestämde vi oss för att mäta kantarellerna rensat i liter. Det har varit lite si och så med diciplinen så vi vet inte exakt. Det vi har mätt upp har vi dock också antecknat i en kalender. Och när vi summerar de anteckningarna kommer vi upp i 85 liter. Hur mycket vi egentligen har plockat vet vi inte. Vi vet bara att det är mer. Och vi har inte räknat med taggsvampen, fårtickorna, trattisarna eller karl-johanerna vilka i och för sig inte blev så många. I år har vi inte torkat någon svamp. Allt är förvällt och nerfruset i sitt eget spad, vilket gör att det ändå upptar en del yta i frysen. För att illustrera hur mycket 85 liter är har äldste sonen gjort en bild med 85 kantareller på. Pedagogiskt på alla sätt.



Lite som en kyrkogård för kantareller...

Vi har hoppats och längtat!
Sist vi fick hem rådjur var vi tvugna att göra färs av nästan allt köttet. Det blir i och för sig väldigt goda grytor av det också, till exempel chili con carne. Men allra helst vill vi kunna skära köttet i grytbitar och göra mustiga grytor med trattkantareller och morötter. Det tänker vi göra den här gången så långt det är möjligt. Och givetvis skall filéerna skäras ut. Äta dem med klyftpotatis och en riktigt krämig kantarellsås... Jag har ingen haklapp vilket gör att jag måste gå och byta tröja nu. Vi hörs!

Klassiska recept för en lyckad lammstek är mycket vitlök och rosmarin. På svenska restauranger tycker jag ofta att det i princip bara smakar just vitlök och rosmarin och det var ju inte det jag beställde tror jag. En enda gång har jag ätit lamm på en restaurang då det verkligen var over the top. Det var på en Afgansk restaurang i Danmark. Lammköttet smakade lamm på det allra bästa sätt och var så mört att det smälte i munnen. Inte ens i närheten av rosmarin, möjligtvis en aning vitlök. Det har varit svårt att få till den där känslan på egen hand. Endast då vi grillat lammskivor på utegrill har det varit i närheten. Men, nu sist när vi skulle äta lammkotletter, eller lammskivor som det egentligen var, marinerade jag köttskivorna i sweet chilisås. Enbart. Stekte dem sedan i grillpanna och så fick vi salta på egen hand. Dels är det förstås en väsentlig skillnad på grillpanna och vanlig stekpanna eftersom fettet droppar av i grillpannan och försvinner från köttet, men just det här med enbart sweet chilisås som krydda blev fantastiskt lyckat. Det faktum att jag stekte dem på rätt hög värme gjorde ju sitt till att de blev så möra, lätt rosa innuti. Och smaken, ja, även inbitna lammköttsmotståndare hade blivit omvända!
Till detta serverades rotsakspytt med blansvamp och en kall sås.



Lammkött är inte samma sak som rosmarin!

Ständigt brottas jag med frågan om jag ska äta kött eller inte. Jag älskar djur! Jag är så totalt fascinerad av djur av alla sorter. Och jag vill att alla djur ska ha det bra. Media matar mig ständigt med fasansfulla bilder och rapporter om plågade och vanskötta djur. Det kan gälla allt från burfåglar till älgar (kan dessa ses som ytterligheterna i Sverige?). Vanligast är dock rapporterna om katter, hundar och alla de djur vi normalt äter som kor, grisar och höns. "Hur kan man bara göra sina djur så illa!?" hojtar vi med munnen full av prinskorv. För äta tillhör ju faktiskt de mänskliga rättigheterna. Men, kan vi egentligen fortsätta äta kött om vi inte vet att djuren haft det bra? Eller kan vi överhuvudtaget försvara köttätandet? Vegankanalen (p3) lät dela med sig av ett vegankåseri häromveckan. Där frågade man sig om det var mer rätt att äta kött bara för att djuret haft det bra innan det dödades. Var det möjligtvis bara ett sätt att döva vårt dåliga samvete?

Jag har tänkt.
Det jag har kommit fram till är att jag är allätare. Jag är konstruerad för att kunna äta både kött och grönt. Mina katter är anpassade för en i stort sett alltigenom djurköttig kost. Visst slinker det ner lite gräs, ett och annat russin, lite majs och suddigum också, men basen är kött. Min hund äter en kost som ganska mycket påminner om min egen. Kött och spannmål huvudsakligen. Och just våran hund betar gräs, som en hel ko. Fiskarna vi har är kannibaler. De äter sin egen sort. Fast det märks då rakt inte. Hela akvariet är fullt med små yngel. Det kan ju bero på att vi matar fiskarna med annat foder. Ofta hörs argumentet att vi människor inte alls är anpassade för att äta kött eftersom vi inte har huggtänder eller liknande. Nej, vi kan alltså inte gallopera ikapp våra byten och bita dem i strupen tills de dör. Men vi kan äta kött ändå.

Jag har tänkt på en sak till.
Jag vill att Sverige ska bestå av flera olika typer av landskapsdelar. Lövskogar, barrskogar, blandskogar, gläntor, mossmarker och annat naturligt förekommande. Men jag vill också ha kvar betesmarkerna och åkrarna. Om alla slutade äta kött skulle betesmarkerna minskas ner till dem hästarna behöver. För i Sverige äter vi inte hästar i regel eftersom de anses vara intelligentare än kor, älgar och grisar. (Däremot går det finfint att pressa dem till det yttersta för att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt på dem.) Och jag tror att de betesmarker jag drömmer om och längtar efter är de som finns där kor, får och hästar verkligen får ströva omkring och beta. Kuperade ängar som inte går att hantare med stora slåtteraggregat. Betesmarker där det finns sly som djuren tar hand om. Ängar översållade med enbuskar i alla storlekar, gamla stengärdsgårdar, ekar i jätteformat och dungar av björk eller sälg. Marker där det finns underbart doftande nattvioler. Jag vet att många djur i köttproduktion aldrig får komma ut. Det köttet vill inte jag äta. Det behöver jag inte heller. Idag finns det många möjligheter att få tag i lokalproducerat kött som är ekologiskt och kanske till och med KRAV-märkt. Det är till och med så att man kan åka ut till gårdarna och se hur djuren faktiskt har det. Tar man sig tid att leta lite hittar man snart en hel massa lokala uppfödare som säljer lådor med färdigstyckat kött från både lamm, nöt och gris. Det kostar mer och smakar mer och ger mer.

Jag har tänkt på ytterligare en sak.
Om jag ska sluta med kött helt måste jag ersätta det med något. Det räcker inte med morötter och grovt bröd. Som det ser ut i dag på vegomarknaden finns en uppsjö med produkter som ersätter djurkött eller sånt som kommer från djur exempelvis mjölk, ägg och honung. Det finns en hel del vegetabiliska substitut för mjölk, grädde och smör. Där har man i stället tillsatt kemiskt framställda ämnen för att i så stor utsträckning efterlikna den ursprungliga produkten. Det smakar precis som mjölk och det beter sig precis som vispgrädde, men innehållsförteckningen är avskräckande lång. Och det värsta tycker jag är sojaprodukterna som till och med heter likadant som djurprodukterna. Sojaräkor. Tänk att man så mycket strävar efter att produkterna ska smaka som djur utan att det är det. Och vari består miljötänket om man nu väljer att importera sojaprodukterna som i sig inte ens är ekologiska? Och som miljömedveten ska man ju helst välja naturmaterial där bland annat ull, siden och läder ingår. Men jag kanske ser tillbaka på det här om ett år och tycker att jag var naiv.

Att välja bort kött för mig innebär också att välja bort vissa miljöer. Som den ö mina föräldrar arrenderar. Sedan de började låta får beta där från vår till sen höst har miljön förändrats till något fantastiskt vackert. Det var fint innan också, men krävde mer skötsel. Nu är det fåren som tar hand om allt sly och håller de gamla ängarna öppna.

Nej, jag vill fortsätta äta kött. Men jag vill också vara mer noga med vad jag äter för kött. Nu har jag fem lamm, ett rådjur och en kvarts älg i frysen så det känns inte som om jag behöver köpa julskinka eller grytbitar av nöt. Dessutom är det ett ungt vildsvin på ingående. Det jag önskar nu är att kunna tillverka eget smörgåspålägg i form av rökt kött och olika korvar. Om du också vill gå över till vilt och ekologiskt/närproducerat kött är det möjligt. Du behöver inte göra som jag och stycka själv. Det finns som sagt flera gårdsleverantörer som säljer färdiga lådor med ekologsikt kött och betalar man lite extra kan jägaren stycka rådjuret åt dig.

Här kunde det kanske ha passat med en bild av ett rådjur som tittar in i kameran med stora sammetsbruna ögon med dina tulpaner hängande i mungipan, men jag hade ingen sådan bild. Nej, jag gillar verkligen djur och jag vet att vi människor har möjlighet att avstå från att äta kött. Men jag är inte villig att ta det steget för jag vet inte om det är åt rätt håll.